Balanscirkeln är en typ av presentation om hur vi kan uppnå en högre grad av självförverkligande. Detta är mitt sätt att beskriva några av de viktigaste komponenterna som påverkar vårt välmående. Bland annat Abraham Maslows behovshierarki har inspirerat mig när det gäller motivation och behov. Som många andra, tycker jag att det finns gott om utvecklingspotential i den mallen. Det finns ett inlägg om det i denna blogg som kan vara bra att titta igenom innan du läser den här texten.
En central byggsten på vägen mot självförverkligande är egenvärde. Med det menar jag att vi kan känna oss värdefulla oavsett om vi gjort något för att förtjäna det; det handlar om att vara värdefull bara för att man finns. Fokus på varandet i stället för görandet. Att träna på detta är guldvärt när man lider av t.ex. prestationsångest. Vår existens grundar sig på att vi är, finns och andas – vad vi gör är av sekundärt intresse just nu i detta läge.
Naturen hjälper oss när vi ska träna på att vara och att vi ej behöver hela tiden göra något för att förtjäna vårt värde. Vi är en del av naturen och genom att skapa en relation till den märker vi att den inte heller presterar utan följer årstidernas naturliga cykler. Precis det gör även vi som har olika perioder i livet som kommer och går. Forskning har visat på positiva effekter på vår hälsa efter vistelse i naturen, vilket känns väldigt logiskt då naturen är en del av människan. Den kontakten behöver förstärkas. Har man mycket ångest och oro kring grundläggande behov och överlevnad, kan man behöva jorda sig, exempelvis genom att bada i havet/insjö eller gå barfota. Man bäddar för en lugnare miljö för att ta tag i utmaningarna.
När det gäller våra fysiska behov så erbjuder naturen en hel del näring, ren mat och vatten. Våra grundläggande behov kan på många sätt tillfredsställas med hjälp av naturens läkande effekter. Fysiska smärtor kan lindras och rastlösa sinnen kan lugnas där. Det finns mycket att prata om kring hälsoeffekterna. Låt oss komma tillbaka till det vid senare tillfälle.
En annan viktig komponent i vår balanscirkel gäller den inre tryggheten och minskat kontrollbehov. Dessa går hand i hand då man ofta (eller snarare vårt medvetande) känner sig trygg när man har kontrollen över omgivningen och det som ska hända. Det är sällan en fungerande strategi, utan en högbelastande sådan. Till och med den mest genomtänkta fina planen kan förändras pga yttre faktorer som vi inte kan påverka. Det vi kan öva på då är acceptans och tillit till att vi hittar utvägar och kommer över en utmaning förr eller senare. Vi byter ut kontrollstrategierna mot acceptansstrategier. Med hjälp av erfarenhet stärks den inre tryggheten. Det är mycket kraftfullt när man inser att man står stadigt även när det blåser omkring en och att man inte behöver lämna över ansvaret för egen trygghet till någon annan, varken en person eller en instans.
Alla delarna av balanscirkeln är precis lika viktiga. I nästa inlägg tittar vi lite på självmedkänsla och relationer.