Maslows behovshierarki (från 1943) är säkert en av de mest kända modellerna inom motivationspsykologin och den används fortfarande som grund i företags- och ledarskapsutbildningar och även i skolvärlden osv. Den kanske är en ok grund men som många forskare konstaterat under 1900-talet finns det luckor i den, t.ex.; det går inte till så att ett behov måste vara tillfredsställt innan man kan gå vidare till nästa nivå.  Det finns igen förutbästämd ordning. Nedan presenterar jag min syn på våra äkta behov och hur vi kan göra för att komma närmare oss själva, dvs självförverkligande.

Vissa saker tror jag är djupt inrotade hos varje individ. Det är till exempel längtan efter balans, sinnesro och SJÄLVFÖRVERKLIGANDE. Våra programmeringar finns mellan oss och vår genuina tillvaro. Programmeringar är invanda tanke- och beteendemönster. När man är i balans så tacklar man de mesta hindren som står i vägen för att börja förverkliga sig själv. Med andra ord så upplever man inte längre hinder på samma sätt som tidigare – hinder har blivit mer neutrala händelser eller situationer och det är självklart att vi alltid hittar en lösning.

Det intressanta med behovshierarkin är just begreppet behov. Behöver vi något utifrån för att bli motiverade till något? Det kan man lätt tro och i så fall skulle vi behöva ha en hel del saker omkring oss innan vi kan börja förverkliga oss själva. Dit vill vi ju, eller hur? Att börja förverkliga oss själva.

Vem tillfredsställer behoven? Vi gör det själva, ingen annan. Om vi väntar på att det kommer från utsidan, får vi vänta hela livet.

Samtliga delar av pyramiden ska vara i balans och man bör känna att man själv har ansvaret över alla delar. Då är det inte ett hierarkiskt system längre utan snarare en cirkel.

För att komma till den högsta nivån (vilket egentligen finns tillgänglig hela tiden) måste man städa bort blockeringar och hinder som stoppar oss. Det handlar framför allt om begränsande övertygelser som samlats på under vår uppväxt.

När det gäller nivåerna 1 och 2 (röd och gul) så behöver vi känna tillit till oss själva och till livet, att vi har välfungerande strategier som hjälper oss i kniviga situationer. Vi hjälper oss själva alltså.

På det sättet skapar man en inre trygghet i stället för att något från utsidan ska ge oss det. Eget ansvar leder till oberoende, frihet – tolerans i situationer där man inte vet med säkerhet vad resultatet blir (gul färg).

Uppskattning i pyramiden (blå färg) kan man ersätta med modet att uttrycka sig och vara sig själv oavsett negativ respons. Vi frigör oss från beroenderelationen  (medberoendet) till andras åsikter och viljor. Detta innebär inte att man skulle bli en egoistisk person, utan tvärtom.

Vårt behov är egentligen att uppnå balans genom att justera invanda mönster inom oss. Vi har också beteendemönster som hjälper oss vidare så syftet är att bli av med beroenden till yttre omständigheter, faktorer, saker osv.

Rensa bort skadliga beteendemönster – balansera upp behoven – kom närmare Självförverkligande (lila färg).