Vad är det första du tänker när du hör ordet självmedkänsla?

Jag jobbar mycket med självmedkänsla på olika sätt som coach och i andra sammanhang, och har under den senaste tiden funderat på de olika sidorna av självmedkänsla. Hur kan vi förstå det begreppet och förankra det i praktiken. Jag är själv ganska praktiskt lagd och vill förstå hur man kan använda begrepp och även teorier i praktiken så att de inte bara flyter i luften utan någon vettig användning. Det kan lätt bli otydligt och luddigt med begrepp som sedan kan användas i det vardagliga språket rätt snävt.

Självmedkänsla, ”self-care”, självacceptans osv. you name it. Det finns ett flertal begrepp som betyder ungefär samma sak; de står för en bra, stabil relation till en själv – kärlek till en själv. De vill även presentera olika metoder som vill förstärka denna relation så vi uppnår ett tillstånd präglat av självförverkligande och inre lugn.

Det är i alla fall så jag jobbar, alltså att sträva efter en högre grad av självförverkligande genom att träna på min självmedkänsla. Detta gör att det även blir det jag hjälper mina klienter med.

Jag ber dig göra ett tanke-experiment: Vad innebär självmedkänsla för dig? Vilka saker kopplar du till det ordet spontant? 

Eventuellt kopplar många av oss självmedkänsla till att ta hand om sig själv, tillgodose sina behov, få /ta det man behöver, utforska vad man vill och gå mot det. Strävan efter ett lätt, bekymmerslöst och behagligt liv kanske står med på listan, samt att vi accepterar oss precis som vi är.

Vad behöver vi göra för att förverkliga oss själva genom självmedkänsla?

Det jag har sett är att det finns en sk. ”passiv” sida (ingen negativ sak) av självmedkänsla där vi fokuserar mer på att ta emot något (exempelvis information, njutning, andras insikter/inspiration…). Det kan innebära att vi unnar oss saker och undviker att vara för hårda mot oss själva, går på spa-weekends, behandlingar & retriter, visualiserar och manifesterar saker vi vill få in i våra liv. Vi dagdrömmer och ser oss själva i en ny positiv livssituation där allting flyter på och känns behagligt. Vi läser självhjälp-böcker och får en hel del bra insikter.

Dessa saker kräver ingen större ansträngning och är relativt lätta att genomföra och många utav de passiva självmedkänslametoderna får oss att känna oss ganska bra, nästan lite halv-upplysta. Vi kanske får kraftfulla insikter som får oss att bryta destruktiva tankemönster och fokusera på tacksamhet och det som fungerar. Vi opererar på det medvetna planet och börjar skapa bättre förutsättningar för oss att gå mot önskad riktning – mot den vi är och vårt självförverkligande.

Toppen. Jag har alla dessa metoder i min verktygslåda – och de kan appliceras vid behov. Vid det här laget har vi börjat använda mer energi till att titta inuti oss i stället för att fokusera på utsidan och kontrollera omgivningen. Det är det första stadiet till att faktiskt skapa det resultat man vill se – i detta fall att man förverkligar sig själv fullt ut – sysselsätter sig med det man genuint längtar till att göra och skapa. Det är det första stadiet till att ta ansvar för ens egen utveckling. Jag syftar inte enbart till jobbet man har utan när vi förverkligar oss själva så innebär det att vi gör saker medvetet under hela våran vakna tid på dagen.

Vi har mycket mer i detta att titta på än det stadiet där vi tar emot kunskap eller ligger på spa. Eller snarare kommer vi att behöva lägga till lite.

Det här ”mottagande-stadiet” är endast 50% av jobbet vi ska göra för att se en förändring i praktiken.

Det andra 50% består av aktiva handlingar.

Nu blir det intressant och lite svettigt också, eftersom här jobbar vi med bekvämlighetszonen och gör saker som vi inte gjort förut. Detta är en aktiv del i självmedkänsla som i allra högsta grad handlar om kärlek gentemot oss själva och även mot andra eftersom vi blir mer sanningsenliga och konsekventa. Våra ord börjar matcha med det vi gör i praktiken. Vi utstrålar trygghet och stabilitet just för att vi gör det vi säger. Det vi har visualiserat börjar ta form på det fysiska planet.

Vi kanske håller en presentation, byter jobb, går kurser, testar nya fritidsaktiviteter, tar avstånd till destruktiva relationer, flyttar, ändrar kost- och träningsvanor, börjar behandla oss själva mycket snällare när vi misslyckas och så vidare. Aktiva handlingar innebär även att vi vågar tala från hjärtat, vara sårbara, vara ärliga, uttrycka vår åsikt även om den avviker från andras åsikter. Vi tål bättre att vi inte kan vara omtyckta av alla, vi slutar behaga andra när det går mot den egna genuina viljan. Vi börjar följa den inre vägledningen och den högsta kunskapen vi har just nu.

Här kopplar vi på det undermedvetna planet vilket gör att vi, genom upprepad praktisk träning, skapar det nya normala sättet att agera och förhålla oss till livet. Vårt nervsystem (och känslorna) vänjer sig vid det nya sättet att agera och blir tryggare i det.  Då börjar vi närma oss hållbara förändringar som så småningom etableras.

Exempel: Om du är rädd för att säga nej och du gör det ändå så kommer du troligtvis märka av signaler från ditt nervsystem – du börjar skaka, svettas, bli varm/kall osv – det är hotsystemet som aktiveras. När du sagt nej flera gånger så kommer dessa signaler försvagas eftersom ditt nervsystem börjar tolka detta beteende som normalt. Håll ut!

Vi har gjort bekvämlighetszonen större. Vi har gått in i det okända som är en förutsättning för inlärning och utveckling. Vi programmerar om oss själva.

Går man direkt i handling utan att ha visualiserat och bestämt en riktning (den mottagande delen i självmedkänslan) så kan det kännas som att man gör mycket och kämpar hårt utan att få något gjort egentligen. Det är mycket görande men ingen planering och ingen koll på vad man vill och önskar.

Jag tar upp båda dessa delar eftersom jag har egen erfarenhet från att ha missat viktiga byggstenar under min resa mot självförverkligandet.

50% mottagande/ varande + 50% aktiva och medvetna handlingar = ditt önskade resultat som är tillvaron där du förverkligar dig själv. Självmedkänslan är närvarande när vi gör det som känns mest rätt. Självmedkänslan finns däremot inte i situationer där vi försöker undvika något vi vet vi behöver göra för att komma vidare. Självmedkänsla innebär mod och strävan efter en ökad förståelse för det som händer i oss.

OBS! Självmedkänsla inkluderar alltså både självkänsla och självförtroende – ditt självvärde precis som du är samt det du skapar med din livsenergi.

Att VÅGA GÖRA ALLT DETTA. Både det mottagande-stadiet/passiva och de aktiva (praktiska) delarna, är verkligen hela poängen med självmedkänsla. Och vi alla har lite att göra på den fronten, inklusive mig själv. Det är ett stort arbete som många av oss har påbörjat.

Det som jag också vill lyfta är att våran MEDKÄNSLA gentemot andra ökar genom att vi tränar på självmedkänslan.

Hur då?

För att vi blir mer sanna och genuina och vi inte låtsas längre. Vi bäddar för äkta relationer där man äntligen får möta varandra på riktigt. Och ingen blir utmattad. Även om vi pratar om självmedkänsla så är det här ett kollektivt fenomen då samtliga gör denna resa på individnivå för att sedan kunna komma närmare varandra.

Hur vi behandlar oss själva, påverkar inte bara vår egen hälsa och lycka utan även vår miljö och alla människor i den. Genom att jobba med oss själva bidrar vi till en sundare stämning och hjälper även andra att utvecklas genom inspiration och exempel. Vilken gåva vi alla har! Att utöva självmedkänsla handlar inte om egoism utan är en förutsättning för en mer kärleksfull kollektiv stämning.

När vi börjar träna på självmedkänsla kommer vi att uppfatta vår omgivning på ett helt annat sätt.

Häng på här på Movere coachning så får du hjälp med att göra ditt livs viktigaste och mest givande resa – från lidande till självmedkänsla och äkta relationer!

_____________________________________________________________________________

Summering:

Självmedkänsla innefattar två delar om vi vill uppnå målet att börja förvekliga oss själva:

Steg 1: Utöva självmedkänsla genom att motta information, behandlingar samt bearbeta visioner, tankar och det som fungerar. Vi opererar på det medvetna planet.

Steg 2: Utöva självmedkänsla genom att ta aktiva steg vilket kan vara läskigt då vi utmanar bekvämlighetszonen. Vi tar med det undermedvetna planet där nervsystemet och känslorna börjar vänja sig vid nya beteendemönster.

Att ha självmedkänsla innebär egentligen att du tillåter dig själv vara den du är.