Ett ständigt aktuellt ämne som mänskligheten, varje individ, brottas med heter bekvämlighetzonen. Jag kommer i kontakt med detta tema nästan dagligen.

Om vi nu fokuserar på hur vi människor kan börja jobba med vår bekvämlighetzon så behöver vi stanna upp och se hur vårt nervsystem fungerar. Vi har en användbar funktion inbyggt hos oss som heter överlevnadsinstinkt som vill skydda oss från allt som den tror hotar vår överlevnad, vi ska leva helt enkelt. Det sympatiska nervsystemet aktiveras när hela vårt väsen tolkar något utanför oss som potentiellt hotande – vi flyr, attackerar eller hamnar i frysläge. Notera dock att det är väldigt få situationer som på riktigt är hotande. Detta gör att vi ofta kan hamna i ”hotläget” i onödan.

Så den funktionen är sällan användbar, men är bra att ha ändå. Vi är tacksamma för att den räddar oss i direkt livshotande situationer. Det kan vara oändligt många situationer som hjärnan tolkar som livshotande, alltså i princip alla möjliga scenarier som den inte känner till sedan tidigare.

Nu börjar vi närma oss gränsen av vår personliga bekvämlighetzon – alltså det vi inte varit med om tidigare. Det handlar om vad som är bekant och vad som är nytt. Bekant kan tolkas som ett säkrare val även om det innebär mer lidande – så knasig kan vårt väsen vara. Vi behöver trygghet och lugn –  en tröstande inre mamma eller pappa.

–> Här ligger en oerhört stark kraft och ännu större potential, just vid gränsen mellan det vi känner till och det okända.

Ibland känner vi inget behov av att lämna den bekväma platsen (fysiskt eller känslomässigt) och då är vi mindre motiverade att ta oss till ett obekvämt område. Vi kanske är rädda för att vi förlorar något vi har idag, känner rädsla och ovisshet. Drivkraften för att ta sig vidare brukar vakna till när vi känner att vi fått nog och behöver ändra på något för att kunna leva vidare.

När det börjar bli friktion mellan det gamla och det där läskiga som väntar på andra sidan bekvämlighetsgränsen, kan det vara skönt att veta att det är helt accepterat att känna obehag och att det är jobbigt. Det är snarare ett tecken på att du faktiskt håller på och gör något som är bra för din utveckling. Du krystar ut något nytt och det gör ont. Men det är ofarligt och din ökade förståelse för dig själv är smärtlindringen i situationen.

Genom att öka medvetenheten om att du just nu är på gränsen och upplever kroppsliga förnimmelser eller tunga tankar ger dig en chans att utforska vad du egentligen vill och acceptera att du faktiskt inte varit där förut.  Möjligheten finns att komma närmare din genuina vilja. Du kan vara helt lugn, det är precis som det ska vara.

I regel vill det rädda barnet inom oss inte kliva ner från förälderns trygga, bekväma famn. Men det vuxna jaget vill det och den personen vill utvecklas. Och nu vet vi att utveckling sker genom att öppna grinden till det okända.

Om du visste att du var 100% trygg, vad skulle du göra idag? Stanna kvar i det bekväma? Näh, det låter lite tråkigt, speciellt nu när du vet att du ÄR HELT TRYGG.

Kom ihåg att: ”Där viljan finns går en väg” (ett kinesiskt ordspråk)

Veckans utmaning: Lägg märke till när du befinner dig på gränsen mellan det kända och det okända. Gärna i realtid om möjligt, men det går lika bra att efteråt reflektera kring vad som hänt under dagen. När har du varit på gränsen till den obekväma zonen och –> hur hanterade du den situationen? Vad var din första reaktion?

Det här är en fantastiskt bra start. Kontakta mig om du önskar stöd med att etablera en trygg och medkännande relation till dig själv för att maxa chanserna att våga kliva ur ett stagnerat tillstånd och negativt ekorrhjul.

Varma Hälsningar, Mirva

Självmedkänslacoach, Karriär- och ledarskapscoach

kontakt@moverecoaching.se

Movere = move forward, gå vidare, utvecklas, ta dig framåt