Jag hörde nyligen en tankeväckande mening som lyder ”ett bra liv är det bästa livets värsta fiende”. Med bäst liv menas då att man lever ett uppfyllande liv i frihet där man förverkligar sig själv. Även om jag inte är så mycket för att lägga ner tid på polariseringar är denna en intressant start till att börja utforska vad man vill leva för typ av liv. Det livet vi nöjer oss med när vi försöker klara av att överleva och prestera genom att använda vårt sinne och kognitiva förmåga, alltså hjärnan, kan generera ett bra liv. Ett liv som är bra eller OK helt enkelt.

Jag kan dock inte komma ifrån tanken att man i så fall lever i ett ganska begränsat tillstånd där man dag ut dag in resonerar fram fungerande lösningar för hur man ska få ihop sitt personliga Tetris-spel. Ett spel med för många pjäser som man inte ens vet varför man har vissa bitar med i spelet överhuvudtaget. Men man kan blir väldigt duktig på det här med planering och prestera på hög nivå. Det är väl bra om man åstadkommer det?

Ja, precis. Det kanske är bra..

Men är det meningen att det ska kännas ”same same” – lagom tråkigt men ”det hade ju kunnat vara värre än det här”? Väldigt lite att klaga på men heller inte någon utveckling.

Ponera att du är gammal och du blickar tillbaka till livet du levt – är du nöjd om du kan konstatera att ”Jag tog alltid den säkraste vägen och höll med de flesta och lyssnade alltid på dem som hade mycket åsikter för att hålla mig på säkra sidan. Det var nog en smart idé och jag är väldigt glad för att jag gjorde det. Amnars hade det kunnat gå åt skogen för mig” ?

Tror knappast att någon kan känna sig särskilt nöjd med denna slutsats precis innan man ska lämna jordelivet. Kan det stämma att det vi mest ångrar på dödsbädden är just att vi inte vågat vara oss själva och följa självmedkänslans och självförverkligandets kärleksfulla röst? Har svårt att tro att någons hjärta på riktigt skulle säga att man är nöjd med att ha tagit det säkraste och bekvämaste vägen. Det kan kännas som att man fått en fin möjlighet att uppleva  något exceptionellt och inte tackat ja till den möjligheten. Lite som att tacka nej till ett drömjobb eller kärleksfull relation så tackar man nej till livet.

Det har tagit en stund (nästan 35 år ;)) för mig att förstå skillnaden mellan att vara otacksam och att  ’inte-nöja-sig-med-nuläget’. Dessa två blandas ihop ibland. Tacksamhet är en kraftfull känsla och ett tillstånd för att öka det som redan fungerar i livet och som man vill se mer av. Alltså tacksamhet är en av de viktigaste nycklarna till ett uppfyllande liv. Att uppmärksamma och känna genuin tacksamhet attraherar fler bra saker, eftersom vår uppmärksamhet riktas mot det vi vill uppleva mer av.

När vi pratar om att inte nöja sig med nuläget innebär det att man vill utvecklas vidare från något som inte längre känns rätt. Man har en vilja av att expandera, uttnytja sin erfarenhet och inte stå och stampa. På engelska säger man så fint som come to your senses vilket betyder att man använder fler sinnen, blir lyhörd och har en ökad självkännedom. Vi är inte bara den kognitiva och rationella delen av oss själva utan mycket mer. Vi tar beslut utifrån vad vi upplever som helhet, inte endast vad vi tänker och tror. Vi kan faktiskt ha fler resurser till vårt förfogande och kan frigöra oss från det begränsade tillståndet där ett bra liv uppstår. Tankarnas värld är begränsad och de vill göra samma sak som vi gjorde igår för att ”det okända är läskigt”. Det vill däremot inte ditt hjärta som inte alls lever i ett begränsat tillstånd om det är öppet.

Otacksamhet handlar däremot om att inte uppskatta livet, vårt eget liv, det vi ser omkring oss, andra levande varelser. I detta tillstånd upplever vi konstant brist och är missnöjda på längre sikt. Det är en annan attityd jämfört med inte-nöja-sig-med-nuläget där vi har tacksamheten på plats men också söker oss till utveckling. Vi är aktiva.

Kort sagt behöver vi, enligt come to your senses, möta oss själva och vårt inre så att vi genuint kan se vad gör livet till ett uppfyllande liv. Det är olika för alla. Och man gör det endast om man vill, naturligtvis. Ett bra liv funkar bra, inget fel med det. Noll dömande.

Dagens reflektion: Vad skulle du vilja göra NU om du inte behövde planera eller ta hänsyn till någon yttre omständighet utanför dig?

Kom ihåg att du kan ta hjälp av en livscoach när du är redo att börja leva i stället för överleva. Hos mig kan du alltid boka en kostnadsfri konsultation för att se om jag är rätt person att hjälpa dig vidare. Kontakta mig på kontakt@moverecoaching.se eller skicka ett DM på Instagram @movere_mirva / Facebook Mirva Rosendahl

Varma Hälsningar, Mirva

Självmedkänslacoach, Karriär- och ledarskapscoach

kontakt@moverecoaching.se

Movere = move forward, gå vidare, utvecklas, ta dig framåt