Intern gränssättning som en central del av vår hälsa och vårt personliga ansvar

Jag levde länge utan förstå mig på personliga gränser och deras betydelse för min livskvalitet. Jag visste inte hur man gjorde det och hur man kan lära sig om sitt eget ansvar. Till sist var jag tvungen att lära mig om mina gränser och börja applicera den kunskapen i praktiken. För att hålla mig frisk. För att jag ska kunna ge något fint tillbaka till omvärlden.

Jag har tidigare tagit upp vikten av att känna till sina värderingar för att skapa ett liv som är i linje med den man är innerst inne. Värderingar kan ses som en husgrund som ger en stabil start för att bygga upp resten av huset. De värdeord du väljer har en unik mening för just dig. Det viktiga är inte själva orden utan hur de kommer till uttryck i ditt liv.

Det som går hand i hand med värderingar är gränssättning. När vi reder ut vilken eller vilka värderingar som är de allra viktigaste för oss, vet vi också så småningom var våra egna personliga gränser går. Vi vill ju inte använda vår livsenergi till något som är mot det vi representerar. Gränssättning sker framför allt internt inom oss, vilket gör att vi kommer i kontakt med det som är lagom just nu.

Vi lever tillsammans och i samverkan med andra och omvärlden. Inom ramen för vår egen suveränitet kan vi kompromissa och komma överens om vissa saker. Det som är centralt för vår psykiska och fysiska hälsa är kunskap om vilka saker som inte är förhandlingsbara, så pass heliga för oss personligen att vi ej kan kompromissa på dem. Detta är inte egoistiskt utan sund egenvård med syfte att börja uppskatta och älska sig själv. Detta är en FÖRUTSÄTTNING för att vi ska kunna leva tillsammans i harmoni, att vi ska kunna leva i fred. En person som ”offrar sig” gång på gång är ingen hjälte, utan till slut, endast en bitter tryckkokare som väntar på att explodera. Hur snäll är man då?

NJA. Det finns en bättre väg har jag märkt. Det är att ta ansvar. Ansvar för mina egna behov och GRÄNSER – lära känna dem och använda dem medvetet.

Det finns inga ”allmänt godkända personliga gränser” för oss människor utan var och en av oss bestämmer det själv. Exempelvis kan det handla om att man väljer att avstå viss typ av mat, övertidsarbete eller ohälsosamma relationer osv. Vid en utmattning är det vanligt att man upptäcker att man levt relativt gränslöst.

Vi ser tecken på var vår gräns går genom att känna olika typer av känslor i samband med en händelse eller en situation. Det kan handla om hur vi behandlar oss själva eller hur vi tillåter andra att behandla oss.

Ett bra exempel är ilska, som ger information om att min gräns har överskridits. Jag rekommenderar att utforska ilska, irritation och liknande känslor för att se om den känslan vill visa att en skarpare gränssättning vore nödvändig. Skriv ner dina observationer om dig själv.

Viktiga poäng som jag lärt mig:

  • Att du sätter din gräns skadar inte någon annan.
  • Att du sätter din gräns vägleder dig till sunda och genuina relationer
  • Genom att du sätter din gräns, kommer du att känna dig mer nöjd med dig.

 

Det kan hända att vi är medvetna om var våra gränser går, men när det väl blir dags att skydda sig själv och sätta gränser i praktiken, känns det svårare. Det är förståeligt, eftersom vi vill gärna vara snälla mot omvärlden. När vi inte uppskattar oss själva leder det på längre sikt till att vi ej har kapacitet att medverka i vår community. Bäst sätt att slippa utmattning och till slut bitterhet är att ta hänsyn till sina egna gränser.

VECKANS TIPS:

Träna på gränssättning i praktiken – skriv ett NEJ på en lapp – titta på lappen när du märker att du vill säga NEJ. Detta är en ”låg tröskel -övning” som hjälper med att uppmärksamma just din gräns, utan att du behöver agera just nu. Har du aldrig uppmärksammat eller dragit en gräns, ta det stegvis. Precis som jag har gjort. Det är helt ok.

Önskar er en alldeles underbar dag!

/Mirva