Motivation kallas den drivkraften som får oss att göra saker. Vi känner oss motiverade till att göra något och det är intressant att se varför vi gör som vi gör och hur medvetet dessa val görs. I dagens samhälle går många på autopilot vilket innebär att vi glömt bort vad det var från början som fick oss att göra något på ett visst sätt. Till exempel att köpa lördagsgodis varje lördag eller gå till gymmet. Nyckeln till ”medveten motivation” finns till hands när vi är redo att börja rota i våra begränsande övertygelser och rädslor. Sedan går det att arbeta bort det som står i vägen.

Vissa saker tror jag är djupt inrotade hos varje individ. Det är till exempel längtan efter balans och sinnesro. Programmeringarna finns mellan oss och balansen. När man är i balans så tacklar man de mesta hindren för att börja förverkliga sig själv.

Maslows behovshierarki (från 1943) är säkert en av de mest kända modellerna inom motivationspsykologin och den används fortfarande som grund i företags- och ledarskapsutbildningar och även i skolvärlden osv. Den kanske är en bra grund men som många forskare konstaterat under 1900-talet finns det luckor i den, t.ex.; det går inte till så att ett behov måste vara tillfredsställt innan man kan gå vidare till nästa nivå.  Det finns mycket utrymme för diskussion här.

Det intressanta med behovshierarkin är just begreppet behov. Behöver vi något utifrån för att bli motiverade till något? Det kan man lätt tro det ska vara och i så fall skulle vi behöva ha en hel del saker omkring oss och känna oss på ett visst sätt innan vi kan börja förverkliga oss själva. Dit vill vi ju, eller hur? Att börja förverkliga oss själva. Vem tillfredsställer behoven? Jag, du, vi med oss själva.

Samtliga delar av pyramiden ska vara i balans och man bör känna att man själv har makten över alla delar. Då är det inte ett hierarkiskt system längre utan en cirkel kanske. För att komma till den högsta nivån (vilket egentligen finns tillgänglig hela tiden) måste man städa bort blockeringar och hinder som stoppar oss. Det handlar framför allt om begränsande övertygelser, sk. limiting beliefs, som samlats på en hel del under vår uppväxt. När det gäller t.ex. nivåerna 1 och 2 så behöver vi känna tillit till oss själva och till livet, att vi har välfungerande mekanismer (strategier) som hjälper oss i kniviga situationer. Vi hjälper oss själva alltså. På det sättet skapar man en inre trygghet i stället för att samhället eller andra strukturer ska ge oss det. Eget ansvar leder till oberoende och balans – tolerans i situationer där man inte vet med säkerhet vad resultatet blir.

Man har egenvärde, en inre känsla av att man är värt t.ex. hälsosam mat, rent vatten, tryggt boende. Därefter strävar man efter dessa saker medvetet. Oavsett om man skulle bli orättvist behandlad så behandlar man sig själv på ett bra sätt och vet att det är ok att misslyckas (självmedkänsla). Man börjar välja sitt sällskap och skala av destruktiva relationer.

Uppskattning och respekt kan man ersätta med modet att uttrycka sig och vara sig själv oavsett negativ respons. Vi frigör oss från beroenderelationen till andras åsikter och viljor. Detta innebär inte att man skulle bli en egoistisk person, tvärtom.

Vårt behov är egentligen att uppnå balans genom att justera invanda mönster inom oss. Vi har även mönster som hjälper oss vidare så syftet är att bli av med beroenden till yttre omständigheter, faktorer, saker osv. Balans uppnås genom att ta bort överflödiga tanke-/beteendemönster.

Rensa bort skadliga beteendemönster – balansera upp behoven – kom närmare Självförverkligande.